Inslag Unnaryds PSK

I helgen avgörs Riksfinalen i Svenska Ungdomscupen. Som ett led i arbetet med ungdomscupen vill Pistolkommittén göra inslag hos föreningarna runt om i Sverige för att berätta om deras ungdomsverksamhet. Först ut är Unnaryds PSK där Karin Hoving, ledare och eldsjäl berättar tillsammans med sina skyttar lite om deras verksamhet. Intervjuad under mars månad.

Föreningens namn: Unnaryds Pistolskytteklubb

Hur många medlemmar i föreningen? Vi är 53 medlemmar i klubben. 22st upp till 13år och 7 st mellan 13-21år.

Hur ser det ut med ledare i föreningen? Ledarna består till 90% av föräldrar.

Hur ser en träningsdag ut hos er? Då vi inte har mer än 8 banor har vi helst inte mer än 7skyttar i fasta träningsgrupper vid varje tillfälle. Vi har totalt 8 träningstillfällen med juniorer och 1 ren vuxentid i veckan. Då vi håller till i skolans källare och jag är halvpensionär har jag 4 träningar i direkt anslutning till att skoldagen tar slut. De som inte går på fritids kommer först och sen skickar fritids ner dom som går där efter det att dom fikat. Varje träning är 1 timme och de flesta utom de allra yngsta tränar minst 2ggr i veckan, några tom 3ggr.

Hur jobbar ni med att få in juniorer till verksamheten? Sker det på olika sätt för sittande/stående juniorer? Att få skyttar är absolut inget problem för tillfället. Det är skyttarna själva som är bäst på att fixa nya. Det pratas väldigt mycket skytte i skolan säger lärarna. Eftersom vårt upptagningsområde i princip bara är Unnaryds skola åk1-6 och alla känner alla kan vi för tillfället inte ta emot fler. De flesta har börjat som 7åringar. Vi får sällan in nya som är över 12år. Detta beror nog mycket på att man går i skolan på annan ort när man kommer upp på högstadiet och när gymnasiet börjar flyttar väldigt många till Halmstad och är bara hemma på helgerna.

Vilken period bedriver ni luftsäsongen? Följer några juniorer med utomhus och skjuter om ni har sådan verksamhet? Luftsäsongen börjar när skolan börjar i augusti och sen brukar vi hålla på till finalen Töreboda ungefär. Efter det har väldigt många fotboll och det är ingen större mening med att fortsätta. Dom är oftast väldigt mätta på skytte då också. Vi har ju innan inte haft så många stående skyttar, men förra året var det 3-4 st som började skjuta krut och vi skall försöka få litet fart på det också.

Vad tycker juniorerna är det roligaste/tråkigaste med luftsäsongen? Jag intervjuade några skyttar i olika åldrar häromdagen och de var rörande överens om att det roligaste är att tävla och att årets höjdpunkt är Töreboda. Flera av dom börjar tjata om det redan i augusti. Hade även en som slutade för han satsar väldigt mycket på fotbollen men han har börjat igen för han vill inte missa Töreboda. Det är enbart därför han är med. Vad som är tråkigast var litet svårare att få fram, men när det går dåligt är det ju inte så kul.

Brukar ni ha något stort mål för säsongen? Stora målet för säsongen är ju givetvis Töreboda eller som en mamma uttryckte de: Vad är meningen med att flänga hit och dit på tävlingar överallt om man inte åker till Töreboda. Dvs föräldrarna tycker också att det är roligt att åka till Töreboda.

Vad/vilka är de viktigaste nycklarna med att få en fungerande ungdomsverksamhet? Allra viktigast med att få verksamheten att fungera är att dom har roligt, får mycket beröm, engagerade ledare och inte att förglömma intresserade föräldrar och sen givetvis att åka iväg och tävla så mycket som möjligt för det är det allra roligaste. Har ett tvillingpar på 12år som kanske inte ligger på en hög poäng men den ena skulle nu iallafall följa med på tävling förra helgen. Den andra har klart och tydligt talat om att hon inte vill tävla, men nu var det ju så att syrran kom hem med priser så till helgen skall båda med ner till Ringamåla. Sen tror jag också att det är viktigt att hitta på litet andra grejer för att få fin sammanhållning i gruppen. Tex så har vi en övernattning  som uppstart och sen avslutar vi vårterminen med Laserdome och restaurangbesök. På dessa aktiviteter är även föräldrarna hemskt välkomna.