Vi tar pulsen på Robert Loughridge
Robert är en mycket omtyckt och kunnig domare på Swedish Cup.
Hur många gånger har du varit en del av juryn på Swedish Cup?
4 gånger.
Varför valde du att vara jury på Swedish cup?
En ny erfarenhet att vara domare i ett nytt land. Storbritannien och de Skandinaviska
länderna har mycket gemensamt, vi har ett form för gemensamt språk. Jag uppfattar
Skandinavier som snälla och hjälpsamma, det är trevligt att vara här.
Vad är ditt bästa minne från Swedish cup?
Vänskap, lyckan att bara dela ut två varningar detta år (med ett stort leende.
Vad är ditt konstigaste minne från Swedish cup?
Maten (med ett stort leende). Imponerad av den mängd snö som ni kan ha i Sverige.
Hemma har vi kanske snö på morgonen men det är borta efter några timmar.
Vad är det svåraste med att vara domare?
När man står i en situation med en ung junior, som är känslomässigt berörd då där kanske är problem med ett gevär som gått sönder, och skyttens coach inte är i närheten. Du behöver kanske ta skytten av banan för att lugna han/hon samt för att inte störa andra. Det kan vara svårt då man hela tiden måste balansera så skytten får en så bra upplevelse av situationen som möjligt och får med sig en bra erfarenhet på vägen.
Vad är det roligaste med att vara domare?
Att lära känna alla människor i skytte-cirkusen. När internationella atleter börjar komma med frågor till mig, då känner jag att jag gjort ett bra arbete.
Vad har Swedish Cup betytt för dig?
Mer erfarenhet. Det är en riktigt bra tävling för mig då den ligger först på året. Det blir
därmed en bra uppladdning, där jag får repeterat mina kunskaper inför HN cup i München senare i januari samt övriga stora internationella tävlingar.
Fem snabbfrågor:
Vilken sport följde du på OS? Landhockey
Annan sport du gillar att utöva? Har varit landhockeyspelare och spelade så sent som förra året. Om kroppen är bra så kommer jag också att spela i framtiden.
Galafest eller bonnafest? Jag trivs verkligen på ett ”white table-event”.
Vilken skytteprofil vill du bjuda på middag? Det hade varit intressant med en middag meddet norska gevärslandslaget, Jon-Hermann Hegg, Henric Larsen och c/o för att lära känna dem som människor.
Det visste du inte om mig? Jag var med i ett socialt experiment i London där 2000
personer blev uttagna till att få stå på en pelare på Trafalgar Square i London själv i en
timme och göra precis vad vi ville. Jag fick tiden mellan kl. 00.00 och 01.00 en fredag kväll när folk var på väg hem från puben. Jag är advokat så jag tänkte att folk förväntar sig att jag pratar om något så jag pratade bland annat om ”Help for heroes”, som är ett projekt för personer som kämpat för Storbritannien i krig och som behöver hjälp med att komma tillbaka till ett normalt liv igen. Jag hade på mig en ”Help for heroes”-rugby skjorta och hade med mig en Nalle med ”Help for heroes” logo.
Text: Linda Andersson
Bild: Mikael Svensson
