Månadens profil: Marcus Madsen

Marcus Madsen har varit ute och tävlat internationellt i över ett decennium. Första världscuptävlingen i 10 m luftgevär sköt han som 19-åring i München 2013. I augusti i år fyller han 29 år och redan nu ser han ut att gå mot sin bästa internationella tävlingssäsong hittills i karriären. Under 2023 har han bockat av ett flertal milstenar att krydda sitt CV med.
- Första världscupmedaljen individuellt. 
- Första världscupmedaljen i mixed.
- Första EM-medaljen (brons i lag)
- Högsta poängen på Världscup (629.9 i Baku)

Framgångarna nämnda ovan har kommit i 10 m luft, men Marcus har även gjort riktigt bra i från sig i 50 m skyttet (3x20) i år med bl.a fyra VC-placeringar i topp 25, där tionde platsen i Bhopals världscup var den högsta placeringen.  

Framgångarna har inte gått obemärkt förbi SOK som tagit ut Marcus Madsen att tävla för Sverige i sommarens European Games i Polen. 

Att det blev just skyttesport som skulle bli Marcus grej i livet föll sig naturligt redan från barnsben.
– Jag fick följa med rätt mycket på skjutbanor som liten då min pappa åkte runt och tävlade en del så intresset för skytte fanns tidigt. När min då lokala skytteförening i Limhamn hade ”prova på” under ett sportlov när jag var 10 år så fick jag testa skjuta luftgevär för första gången och jag började då skjuta sittande med kudde. Jag föll nog direkt för sporten och jag tyckte verkligen om att utöva en individuell sport över att vara med i lag som jag hade bara testat innan med fotboll och innebandy. 
Redan från start så hade jag idéen att bli bäst, det var ingen tvekan från start att jag skulle bli bäst oavsett vad det innebar.    

 I Jakarta lyckades Marcus ta sig till sin allra första VC-final där han vann brons.  

Nu har du var varit ute och tävlat på hög nivå i över tio års tid. Vilka anser du vara de största lärdomarna som du fått med dig från det internationella tävlandet?   
- Detta var svårt att sammanfatta, jag har snart spenderat halva mitt liv att tävla på internationell nivå och jag har lärt och glömt väldigt mycket. Något av den största lärdomen kan nog vara att ha tålamod, att se längre än de nuvarande känslorna, följa planeringen i stället för att avvika och gå i cirklar och framför allt så måste man ha vääääldigt mycket tålamod för att resa med vapen då man är dömd att stå i väldigt långsamma köer och vänta extremt länge för att resa in med vapen i dess alla olika länder. 
En mer skyttespecifik lärdom jag har anammat är att ha sin process och lita på den. Bygga upp ett system som man kan bryta ner i minsta detalj och sen sätta samman. Det gäller allt ifrån att ta sin skjutställning till att ha en matchplan på hur man genomför en match. 

 Vad tycker du själv är den största skillnaden på hur du genomför dina matcher denna säsong jämfört med tidigare säsonger? Har du justerat något särskilt i träningen eller är den ökade frekvensen med stora tävlingar den största skillnaden?   
– Det är nog lite små olika saker. Jag kom in i säsongen tidigt med en väldigt stabil och bra skjutställning. Jag hade under förra säsongen strulat och sedan löst ett problem som jag haft under längre tid. Så från start så kunde jag träna väldigt lätt och specifikt utan strul. När väl alla tävlingar kom så kunde jag med ro sluta jobba på teknik och annat som man stör sig eller hänger upp sig på under matcher och i stället fokusera på matchutföranden. Att skjuta matcher, göra misstag, och identifiera misstagen så jag kan minimera de. 
Den ökade mängden matcher har då verkligen hjälpt för att oftare träna i den förhöjda och svårare tävlingsmiljön som skiljer sig rätt extremt från träning och väldigt mycket från lokala tävlingar.  

Karriärens första EM-medalj bärgades i år, närmare bestämt i herrarnas lagtävling på EM i Tallin. 

Det var ju ett långt tävlingsuppehåll tidigare under pandemin - hur hanterade du det? Det känns som du kommit tillbaka starkare och bättre nu än innan.   
– I samband med att pandemin bröt ut så började även mitt stipendium hos SOK. Då startade jag träna på heltid. I enkelhet så blev jag extremt taggad och motiverad av stipendiet när det var som minst aktivitet tävlingsmässigt så jag levde rätt bra på den vågen och tränade på jäkligt flitigt tills att allt började öppna upp igen. 

Marcus betonar även vikten av att ha ett gediget stöd runt omkring sig - och det är han mycket glad och tacksam över att ha från flera olika håll.
  – Mitt absolut största stöd är då SOK som bidrar med allt jag behöver för att kunna göra denna satsning. Där har jag resurspersoner inom alla områden som kan bistå mig. Sen har vi Skyttesportförbundet som också har stöttat mig fullt ut, där som närmast vi har Mats (Eriksson) som förbundskapten tar väldigt mycket jobb från mina axlar och löser nästan alla mina bekymmer samt stöttar mig under de allra flesta tävlingar och mästerskap vi åker på. Dessa har då ingen chans på det stödet jag får från min familj som hjälpt mig ändå från start. 
 
Vad motiverar dig?   
Att tävla, att utföra något extremt svårt och att bli bäst. Själva utmaningen. 

 Marcus har under 2023 radat upp fina världscupresultat även i 50 m 3x20.

Har du några särskilda rutiner eller kanske vidskepliga procedurer som du alltid du gör före, eller under, match?
- Inga vidskepliga procedurer men jag har många rutiner som jag följer väldigt strikt, både för att få samma utgångsläge, inför alla matcher och varje skott, och för jag tror att de rutinerna gynnar mig mest. Jag har nog rutiner runt allt man kan tänka sig. Mitt näringsintag på matchdagen, hur jag värmer upp och förbereder innan en match, hur jag tränar på en PET, hur jag skjuter provskott etc.  
 
Hur ser målet för denna säsong ut?  
Målet denna säsongen är att formtoppa inför European Games och VM för att skjuta så höga resultat jag kan på dem så får vi se om de leder till final eller mer. 
 
Och om du blickar några år framåt i tiden. Vad önskar du ha uppnått med din idrottskarriär då?  
 - Oj då hade jag önskat att se några Mästerskaps och Världscupfinaler, även medaljer hade varit fint. Kanske en hög ranking på världsrankingen.